Jag har förstått att jag är inne i ett pågående sorgarbete. Sorg är inte bara att någon har dött. Sorg kan vara förlust av andra än en nära anhörig. Jag har läst att sorgen kan vara stark och kan göra att jag mognar, men den kan också förändra  mitt liv, så att det blir mer tomt och beskuret. Sorg är en stark känsla som kan göra att vi mognar, men den kan också förändra livet så att det blir mer tomt och beskuret. Precis som alla andra känslor som kärlek och glädje, hat och vrede. Jo, så är det nog.

Detta sörjer jag:

- Min livspartner är inte längre som han var. Förlusten är lika definitiv och lika stor som om han eller hon hade avlidit, men det är svårare att hitta ett accepterat uttryck för sorgen.

- Mitt återstående liv blir inte som jag tänkt.

- Jag är arg. Ilskan är riktat sig mot T, fast han inte kan hjälpa att han blivit sjuk.

- Jag känner skuld. Jag är frisk (än så länge) och har mina förmågor kvar. Det har inte han.

- Mitt hem kan inte bli så som jag vill ha det. Det luktar ibland kiss och bajs, fast jag kämpar emot.

- Jag kan inte bara klara av och göra klart. Jag är tvungen att vara kvar i allt detta.

 

Ingrid

8 oktober 2014 13:53

Visst är det ett sorgearbete man måste gå igenom när ens nära anhörig inte längre är den person man valt en gång i tiden. Saknaden efter det "gamla" livet finns där hela tiden. Det var inte så man tänkt sig tillvaron, men man måste stå ut och försöka se det positiva och ta vara på de små ögonblicken av förtrolighet och gemenskap.
Varm kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Anhörig

9 oktober 2014 19:45

Tack för att du finns. jag märker att du verkligen förstår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...