Direktlänk till inlägg 14 mars 2018

Släpp taget!

Av Anhörig - 14 mars 2018 07:22



 


T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.


Kroppen hans är stark och envis, han vill inte släppa taget. Man sitter där och försöker stävja den dödsångest, som ibland tvingar honom att försöka resa sig ur sängen; men han bara lyfter huvudet lite högre från kudden och handen viftar lite mer frekvent. Jag känner att det är svårt att räcka till; men oftast är han lugnare och ligger bara och tittar. Huvudet lyfts i ett i små rörelser, handen griper oförstående i luften. Han vill inte att man håller om honom, då försöker han vrida sig undan och komma loss. Mina fingertoppar berör hans händer med fjäderlätta, små smekande rörelser, det verkar vara lugnande för honom. Ligger han på rygg, stannar andningen av. Då vänder vi honom på sidan och han andas igen.


Jag sitter intill sängen och ser på hans tunna kropp – så liten han är, så fullständigt försvarslös. Tunn, tunn, tunn! Kraniet framträder tydligt, kinderna är insjunkna och munnen lätt öppen. Det luktar avföring från blöjan. Vem har sagt att döden är vacker?


Minns hur vi hade det förr, vet att det aldrig kan bli så igen. Jag har inte gråtit på länge, men nu rullar tårarna ner för mina kinder, jag gråter utan ett ljud hörs. Känner att nu har jag faktisk rätt att gråta, jag behöver inte vara samlad och stark.


Orkar inte laga mat, än mindre äta den, livnär mig på te och smörgåsar. Sover bara i små perioder.


Snälla sluta nu! Vi klarar oss på egen hand. Släpp taget!

 
 
Ingen bild

Lena Eklund

14 mars 2018 15:58

Du skriver så fint om allt det svåra. Tänker på dig och T fast vi inte känner varandra eller någonsin har träffats. Jag sköter min demenssjuka man hemma fortfarande och känner igen mig i dina känslor. Jag tänker också på allt vi gjorde förr. Då livet lätt och lustigt var. Det är tungt att vara anhörig. Och allra mest att bli vårdare till sitt livs stora kärlek.kram 💖

Anhörig

15 mars 2018 08:54

Tack!

 
Mia

Mia

14 mars 2018 16:55

Så svårt livet ska vara... Tänker på dig, du okända!

http://miatankar.wordpress.com

Anhörig

15 mars 2018 08:54

Tack!

 
Ingen bild

Någon

14 mars 2018 19:38

Vill säga att jag tänker på er i denna svåra tid! Så ledsamt och sorgligt och du skriver så fint! Kram ❤️

Anhörig

15 mars 2018 08:54

Tack!

 
Anna-Carin

Anna-Carin

14 mars 2018 23:27

Så fint du skriver om det svåraste. Jag har inga andra ord. Kram till dig/ Anna-Carin

http://www.tankarinutid.blogspot.se

Anhörig

15 mars 2018 08:53

Tack!

 
Ingen bild

Åke

15 mars 2018 04:49

(Läst)

 
Ingen bild

Victoria

15 mars 2018 09:21

Har deltagit en tid och läst denna blogg. Du skriver så vackert om allt det svåra. Tack för att jag har fått inblick i ert liv.
Victoria

Anhörig

17 mars 2018 12:54

:-)

 
Ingen bild

Nadia

16 mars 2018 15:17

Tänker på er ❤

Anhörig

17 mars 2018 12:53

Tack!

 
Ingen bild

Ingabritt

17 mars 2018 15:16

Tänker på dig. Här följt dig en tid och gjort en snarlik resa. Styrke kramar i massor

Anhörig

18 mars 2018 17:08

Tack!

 
Mia

Mia

17 mars 2018 20:25

Starkt och berörande.
Känns verkligen långt in i själen<3

http://Miah.bloggplatsen.se

Anhörig

18 mars 2018 17:07

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - 27 mars 2018 08:26

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

Av Anhörig - 17 mars 2018 19:16

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

Av Anhörig - 10 mars 2018 19:07


    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Av Anhörig - 6 mars 2018 16:00


Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...

Av Anhörig - 22 februari 2018 20:41


    När jag hälsade på T i tisdags kom den fråga upp, som jag ju har varit förberedd på en tid. Lena, som är sjuksköterska på Stuxgården, bad att få prata med mig i enrum. Hon hade tidigare, sa hon, bett läkaren på boendet, att ringa mig; men ha...

Skapa flashcards