Vi firade T´s 70-årsfest i lördags – han fyllde just denna dag. Jag hade bara tänkt bjuda övriga patienter samt personal på boendet på smörgåstårta, men efterhand som dagen närmade sig tillkom flera andra, så jag fick göra en kompletterande beställning.

Utöver ovannämnda hade jag inte tänkt bjuda flera, men några familjemedlemmar ville ändå vara med. Senast kvällen före ringde min minsting från fastlandet och meddelade att hon skulle ta kvällsbåten ner och anlända på morgonsidan, för att delta i firandet. Då hade T´s son, som inte hälsat på de senaste två åren, med sonhustru redan anlänt under eftermiddagen och kamperat hos mig. Andra dottern var på semester på Gotland, så hon anlände till boendet med hela sin lilla familj. T´s bror fick inte till en bokning av flyg på lördagen, så han kom två dagar före och åkte tillbaka dagen före födelsedagen (fredag kväll). T´s syster fick inte ledigt från jobbet – hon kommer nästa vecka. Mitt ex, tjejernas pappa, som bor i Visby, bjöd med sig själv. Totalt blev vi sju vuxna och tre barn som uppvaktade.

Vädret var inte det bästa, så sällskapet fick hålla till i personalens konferensrum; så många människor och stojande barn skulle förmodligen oroa några av de övriga patienterna. Minstingen och jag anlände först av alla med tårtor och dricka. Vi pyntade med lite blommor och dukade. Jag valde alkoholfritt till alla, eftersom en del körde bil, patienterna kanske hade mediciner som inte var lämpliga att kombinera med alkohol och personalen inte får dricka alkoholhaltiga drycker i tjänst - antar jag.

Vi hade köpt en skäggtrimmer till honom, eftersom han inte längre kan ha skägg. Hans dräglande gör att han får skäggsvamp runt munnen. Efter att ha konfererat med personalen, kom vi överens om att en trimmer var att föredra framför en rakapparat. Annars är det svårt att komma på vad han kan behöva, han får ju vad han behöver på boendet och det han förmodligen mest behöver, hälsan tillbaka, kan vi inte ge honom.

T ömsom grät och skrattade högljudd under hela tillställningen, som han brukar. Kanske kände han igen sonen, åtminstone verkade det som om han såg något bekant i honom. Han tog honom fler gånger om hakan och knep om hans fingrar. Jag tror att kalaset var till glädje för honom och det är väl det viktigaste.

 

Åke

13 juli 2017 07:53

Ja klackarna i taket på T:s nivå 😊 Man blir glad av din berättelse, så fint ordnat för alla 👍 Vilken värme det finns inom dig. Jag vill då säga att du gör det bra. Du tar först hand om medmänniskor varje dag i ditt yrkeskunniga liv och grejar detta också med en sk. fd. familjemedlem... starkt 👍 Jag hoppas att flera läser dina ord/meningar ja allt och finner sin styrka och orkar bearbeta sånt här tragiskt som kan hända med den närmaste familjemedlemmen.

http://www.nacka144.se

Anhörig

19 juli 2017 19:26

Tack snälla Åke!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...