I morgon, måndag, kommer T hem från boendet igen. Han har varit där i 2 veckor och ska nu vara hemma lika länge, fast tiden då han är här hemma brukar kännas mycket längre än 14 dagar och tiden då han är borta kortare.
Förra hemperioden höll jag på att rymma hemifrån. Jag kände mig som ett litet barn som bara går hemifrån, utan att egentligen veta vart och vad som kommer att hända. Jag hade faktiskt packat en väska och tänkte åka till min lilla strandbod, men på vägen dit var jag ute på en ridtur och det hjälpte mig att besinna mig.Jag vet ju att han inte klarar sig själv.
Anledningen var en diskussion med T, där han envist påstod att han visst kan klara sig själv. Jag tänkte att han skulle minsann få försöka. Jag lät bli att göra mat åt honom och han levde på resterna i kylen. Jag lät bli att bädda rent i sängen varje morgon. Stanken från alla blöjor som låg kvar lite här och där, höll på att driva mig till vansinne. Jag städade inte på toan, när han hade kissat på golvet och smetat bajs på toaringen och på dörrposter och väggar.
Efter 6 dagar gav jag upp och städade rent allt.
Jag förstår nu att han aldrig kommer att inse sin egen begränsning, det är bara jag som ser den och lider av den.
Amanda å matte Julia
14 september 2015 03:55
Hoppas att de kommande två veckorna går fort för din skull. Kan du inte få hjälp med städningen då T är hemma?
Du skulle behöva lite avlastning då med tycker jag, innan du sliter ut dig helt. Både mentalt och fysiskt!
Försök att vara rädd om dig!
Kram
/Julia
http://hjuliahullerombuller.blogspot.se
Anhörig
14 september 2015 08:31
Kruxet är att tidpunkten när städningen behövs - när T har kissat och bajsat på golvet, är omöjlig att förutse. Eftersom hemtjänsten kommer en förutbestämt tid, skulle jag ju bli tvungen att ha kvar smutsen till dess. Säg att han kissar på golvet 10:30, men hemtjänsten kommer 14:00. Nä, då tar jag ju bort det hellre än att ha det kvar och då har jag ju redan gjort jobbet när de kommer. Känns ganska onödigt att betala för eller hur?
Anna-Carin
16 september 2015 22:15
Hej! Hamnade här via Demenscentrum. Känner så väl igen det där med att känna sig tvungen att städa, man kan inte vänta tills hjälp kommer (för min del var det städning varannanvecka). Varje morgon (ibland flera gånger) under lång tid städade jag toan innan jag for till jobbet. Fr att överhuvudtaget kunna använda den själv. Min man har också en svår neurologisk sjukdom med demenssjukdom. Han bor numera på ett boende.
http://www.tankarinutid.blogspot.com
Anhörig
16 september 2015 23:04
Åh, så skönt att höra att du har varit i samma situation. Jag var jättenyfiken på vilken sjukdom din man har, men efter att ha lusgranskat din blogg, tror jag mig veta att det är en Lewy-Body.
Jag har sån tur att vi har en toa på övervåningen. Jag går aldrig på samma toa som min man. Jag har alldeles för många gånger upptäckt att den var blöt på ringen - efteråt. ;-)
Anna-Carin
5 oktober 2015 00:43
NÄä det är inte LBD mon man har. Ingen vet säkert vad det är men han är svårt handikappad nu.Han är mkt väl utredd utan att ngn säker diagnos kunnat sättas.