Direktlänk till inlägg 26 januari 2017

Problem att förstå

Av Anhörig - 26 januari 2017 07:53

 
  Så här kan det se ut, när jag försöker förstå.


Det finns de som uttröttas av den dementas ständiga frågor. Samma frågor hela tiden, samma svar. Jag kan förstå hur nedbrytande det är. Men samtidigt önskar jag att T kunde tala. Eller åtminstone svara på frågor.


Det är alltid jag som får hålla igång konversationen och samtalsämnena rinner snart ut. För att ha något att berätta, brukar jag visa bilder i mobilen, bilder som jag tagit sen jag var där sist. Jag försöker att undvika bilder på sånt, som jag tror kan göra honom ledsen. Bilder på vårt hus och trädgård undviker jag och bilder på den mannen, som jag numera träffar visar jag aldrig. Livet går ju vidare – för mig, för T har det stannat. Eller snarade – det bromsar in.


Just det här med att kunna samtala, saknar jag. Jag skulle välkomna lite tjatiga frågor, om så bara lite, då visste jag åtminstone vad som rör sig i hans huvud. Hans språk har helt försvunnit, men länge kunde han klämma fram ett ja eller ett nej. Om det var på rätt plats är dock tveksamt.


När orden inte längre ville komma över läpparna, visade hans kontaktperson mig med hjälp av ett papper med ett ”nej” och ett ”ja” att han ändå kunde läsa och svara genom att peka. På en fråga: Vill du ha kaffe? Kunde han svara genom att peka på ordet.


Nyligen, när jag hälsade på, saknade jag ett papper att skriva på, så jag skrev i handflatorna, ett ja i höger och ett nej i vänster. Jag ställde frågor som: Vill du ha te? Svar ”ja”. Vill du ha honung i? Svar ”Ja”. Är det för varmt? Svar ”Ja”. Jag fortsatte vårt ”samtal” med frågor och hela tiden svarade han genom att peka på ja-handen. Ett så ensidigt och konsekvent svar hela tiden gjorde mig misstänksamt – är han verkligen med? Till slut frågade jag: Kan du vara snäll att peka på nej? Han pekade på ja-handen.


Åh, så jag skulle vilja veta vad han tänker. Eller inte tänker.

 
 
Anna-Carin

Anna-Carin

26 januari 2017 11:47

Ja så gärna man vill veta vilka tankar som döljer sig innanför det yttre, bakom de oftast väldigt korthuggna svaren (ja, nej, vet inte - om ens det och oklart om det blir ja fast var menat nej och tvärtom). Känner igen det där med foton i mobilen, men jag visar mest bilder på min man - det är nästan bara då jag ser ett gensvar hos honom, att han känner igen sig själv - om det är relativt nytagna foton.

http://www.tankarinutid.blogspot.com

Anhörig

26 januari 2017 16:53

Jo, jag visade senast en bild på honom. Tror han tyckte det var kul.

 
Ingen bild

Nadia

26 januari 2017 21:43

❤❤❤ Tack för att du berättar hur det är nu. Har tänkt på er och tittar in här letande efter er ❤

Anhörig

27 januari 2017 08:05

Jo då, vi finns kvar, men jag vill bara skriva, när jag känner att jag har något att komma med. Många gånger, när jag hälsar på, är det som tiden har hakat upp sig och inget nytt händer. Och ibland är mina känslor bara så känslosamma, att jag inte klarar av att sätta ord på dem.

 
Åke

Åke

7 februari 2017 05:39

Livet kallas det vist... T svarade ju på dina frågor... om det var rätt är ju en helt annan sak... Styrke kram.

http://www.macka144.se

Anhörig

7 februari 2017 20:21

;-)

 
Karin

Karin

8 februari 2017 12:49

Du fick ett svar, och det var det du misstänkte. Ytterligare en funktion som brister.
Gläds åt det liv du har hittat, njut av livet på Gotland, även om det är kallt och blåsigt fn. Solen och värmen kommer om vi håller ut!
Kramar Karin

http://pixelmojan.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - 27 mars 2018 08:26

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

Av Anhörig - 17 mars 2018 19:16

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

Av Anhörig - 14 mars 2018 07:22


    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

Av Anhörig - 10 mars 2018 19:07


    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Av Anhörig - 6 mars 2018 16:00


Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...

Skapa flashcards